h1

FAQ

På svenska

1. Eikö lapsella ole oikeutta isään? Eikö lapselle ole haitallista kasvaa ilman isää?

Lapsella tulee olla oikeus jokaiseen elämässään läsnäolevaan vanhempaan. Isä on lapselle erittäin tärkeä ihminen, jos lapsella sellainen on. Mutta jos lapsi kasvaa lähtökohtaisesti perheessä, johon kuuluu yksi tai kaksi äitiä eikä isää, ei lapselle tutkimusten mukaan ole tästä mitään haittaa. Tutkimuksista on tehnyt yhteenvedon ja raportin lastenpsykiatri Tytti Solantaus, ks. täältä.

2. Jos tiukka laki menee läpi, enkö voi mennä yksityiselle lääkärille hankkiutuakseni raskaaksi?

Et. Laki estäisi kaikkia ilman miestä eläviä naisia (myös heteroita) saamasta luovutettuja sukusoluja miltään Suomessa toimivalta klinikalta – julkiselta tai yksityiseltä.

3. Enkö voi vain pyytää spermaa miespuoliselta ystävältäni?

Toki, mutta:
a) spermaa ei voisi testata sukupuolitautien varalta, sinä tai lapsi voitte saada esim. HIV:n.
b) jos sinulla on ongelmia raskaaksi tulemisen kanssa klinikka voi olla ainoa vaihtoehto.
c) ystäväsi voi koska tahansa vaatia isyyden tunnustamista. Myös lapsi voi 15 vuotta täytettyään vaatia ystävääsi tunnustamaan isyytensä riippumatta siitä, mitä olet ystäväsi kanssa sopinut asiasta.

4. Mutta kun minusta lesbojen ja itsenäisten naisten ei pitäisi saada lapsia.

Sinulla on oikeus mielipiteeseesi, mutta itsenäiset naiset ja naisparit tulevat silti hankkimaan lapsia tulevaisuudessakin. Nyt ollaan päättämässä siitä, miten nämä naiset lapsensa hankkivat. On tärkeää, että jokaisen lapsen ja naisen terveyttä suojellaan ja jatketaan käytäntöä, että hedelmöityshoitoihin pääsevät kaikki lääkärin hoitoihin hyväksymät naiset.

5. Miten kukaan voi ajatella, että hänellä on oikeus saada lapsi. Lapsi on lahja!

Tottakai lapsi on lahja, on hänen vanhempiensa siviilisääty tai suuntautuminen mikä tahansa. Nyt puhutaankin oikeudesta terveyspalveluihin. Näitä naisia, joita nyt ollaan rajaamassa ulos hedelmöityshoidoista, ei voida kieltää hankkimasta lapsia. Kysymys on vain siitä, voivatko he saada raskautensa alkuun saatetuksi turvallisissa, suomalaisen lääkärin valvomissa olosuhteissa. Eli saavatko he käyttöönsä luovutettua spermaa, joka on testattu kaikkien sukupuolitautien varalta. Itse järjestetyssä koti-inseminaatiossa tällaista testausta ei voi tehdä.

6. Eikö lapsen oikeudet olisi asetettava etusijalle, eikä aina vain naisten oikeudet?

Millainen oikeus on olla syntymättä tähän maailmaan? Lain rajaaminen on yritys vaikeuttaa kahden äidin ja yksinhuoltajaäitien perheiden syntymistä. Jos siinä onnistutaan, lukuisia lapsia jää syntymättä. Lisäksi rajattu laki antaa hyvin kielteisen viestin jo olemassa oleville, luovutetuista sukusoluista alkunsa saaneille lapsille erilaisissa perheissä.

7. Kyllä lesboille ja sinkuille voi antaa hedelmöityshoitoja, mutta on väärin, että niitä annetaan veronmaksajien rahoilla!

Naisparit ja sinkut eivät ole tähänkään asti saaneet valtion tukea hoidoilleen. Heitä ei myöskään ole hoidettu julkisen terveydenhuollon piirissä vaan he ovat hakeutuneet yksityisille klinikoille päästäkseen inseminaatioon. He ovat siis maksaneet hoitonsa itse eikä niihin ole käytetty veronmaksajien varoja.

8. Miksi miehettömien naisten pitäisi saada lääketieteellisiä hoitoja tilaan, joka ei ole sairaus?

Tässä kiistanalaisessa kohdassa lakia on kyse sukusolujen luovuttamisesta. Pääasiassa kysymys on siitä, saavatko ilman miestä elävät naiset käyttöönsä luovutettua spermaa, joka on testattu sukupuolitautien varalta. Joissakin maissa sitä voi tilata kotiin ja tehdä inseminaation kotona itse, mutta Suomessa on päädytty siihen, että kaikki inseminaatiot luovutetulla spermalla tehdään klinikalla.


Suomeksi

Lagstiftarna skall inte tillåta att lesbiska och ensamstående kvinnor får hjälp att skaffa barn. Staten skall inte uppfinna eller uppmuntra till dylika familjebildningar.

För det första; detta är inte fråga om att föra fram ett nytt, ”radikalt” förslag utan om att befästa den praxis som gällt i Finland i tiotals år. Lesbiska och ensamstående kvinnor har hittills fått hjälp att skaffa barn genom assisterad befruktning. Lagutskottets förslag handlar om att kriminalisera detta förfarande. Det innebär inte ens att utvecklingen står still, det betyder de facto en avsevärd tillbakagång.
För det andra; detta handlar inte om att konstruera nya familjeformer. Dessa familjer finns redan och kommer att fortsätta bildas. Den egentliga frågan är om vi i lagen skall slå fast att vi förhåller oss negativt och ogillande gentemot dessa eller om vi vill skapa ett tryggt och inkluderande samhällsklimat i Finland, ett lands som ge alla rätt till det finländska sjukvårdssystemet och som behandlar dess medborgare tolerant och jämlikt.

Den här lagen berör inte mig och de ensamstående kvinnorna och lesbiska kvinnorna som skulle hamna utanför lagen är ändå så få.

Det är ett beslut som rör människors liv på det mest innersta planet och det du beslutar som politiker här har följder för varenda en av dessa människor.

Lesbiska eller ensamstående kvinnor som vill ha barn kan väl använda ”barmetoden” och göra det ”den naturliga vägen”.

1. Om mannen i ett heterosexuellt förhållande inte har fortplantningsdugliga spermier ber man knappast hans fru/flickvän att ta till ”barmetoden” istället för att få hjälp på en trygg och säker klinik. Detta framstår som en absurd tanke även om det är lika logiskt som påståendet att lesbiska/ensamstående kvinnor skall göra så.
2. Att hävda att det är fritt fram för kvinnor att ha sex med en man om de vill ha barn är respektlöst både mot ”mannen i baren” och mot den lesbiska identiteten. Den kvinna som medvetet har oskyddat sex med en (obekant) man utsätter både sig själv och mannen för risken för sexuellt överförbara sjukdomar. Därutöver kan mannen leva hela sitt liv ovetande om att han satt ett barn till värden, alternativt plötsligt bli en ofrivillig men underhållsskyldig pappa. Barnet i sin tur har inte fått bli till under trygga förhållanden som minimerar risken för t.ex. HIV eller ärftliga sjukdomar. Ej heller har barnet någon lagstadgad trygghet vad gäller rätten att få veta sitt ursprung.
3. För allas bästa är att barnet får en så bra start i livet som möjligt och att barnet få möjlighet att komma till världen under de bästa och tryggaste förhållanden som finländsk sjukvård kan erbjuda.

Lesbiska eller ensamstående kvinnor är ju inte sjuka. Behandling skall ges endast på basen av medicinska skäl.

Se svaret ovan.

Man inte skall skapa lagar som gör att det blir eller ensamförsörjande föräldrar, vilket trots det ändå kommer att finnas i samhället.

Beslutet för ensamstående att skaffa barn med donator ofta är oerhört väl genomtänkt och har föregåtts av en noggrann, förmodligen noggrannare än de som skaffar barn på det traditionella sättet, översyn av vad man har att erbjuda ett barn. Dessa barn är planerade, efterlängtade och väl sörjda för.

Vi måste ha mera bevis för att detta inte skadar barn!

Som i så många andra sammanhang är det emellertid rent faktiskt inte möjligt att uppfylla ett krav på fullt bevis för att risker inte finns eller kan komma att visa sig i framtiden. I stället måste det rimligen krävas någonting påtagligt som talar för att barns bästa generellt verkligen skulle vara hotat av en viss åtgärd för att man skall vara skyldig att avstå från den, alldeles särskilt om åtgärden annars är påkallad av andra viktiga skäl, såsom respekten för grundläggande människorättsprinciper t.ex. rätten till likabehandling oavsett också sexuell läggning. Den här typen av krav på “fullt bevis” ställs vanligen inte heller i några andra jämförbara sammanhang. Det går därför inte att frigöra sig från misstanken om att invändningar av det här slaget i själva verket är grundade i en – måhända omedveten eller oreflekterad – uppfattning om att homosexuellt föräldraskap måste vara problematiskt i sig i någon grundläggande mening.

Barn måste ha både mor och far, kvinnliga och manliga förebilder!

Något empiriskt forskningsstöd för att barn som växer upp med endast en förälder drabbas av negativa konsekvenser som hänger samman just med den enkönade hemmiljön har inte redovisats.

Skall alla ha rätt till barn?

Det att lagen ger också lesbiska och singelkvinnor rätt till assisterad befruktning betyder ju inte att “alla har rätt att få barn” utan att alla har samma rättigheter till hjälp med att skaffa barn.

Detta är ett lyxproblem. Prioritera istället annan sjukvård.

”Lyxen” att skaffa barn har ju de flesta. De som inte har den borde få hjälp att få den.

Barnen mobbas!

Barn blir mobbade i skolan av alla möjliga orsaker. Man låter mobbarna styra samhället om åtgärden blir att man går inför att ändra på de sakerna barnen blir mobbade för. Enligt den logiken borde man då också låta alla barn med lite större näsa få plastikoperationer bara för att risken att de blir mobbade ska minska. Detta är uppenbart helt fel utgångspunkt i resonemanget. Ingen föds som mobbare. Fördomar är socialt nedärvda, man lär sig mobba eller att låta bli. Frågan är vilka signaler lagstiftarna, samhället och vi vuxna vill ge våra barn.

Homosexualiteten kan ju smitta av sig!

Det finns inga studier som visar att sexualiteten skulle smitta av sig. Och när man säger att man är ”rädd att homosexualiteten ska smitta av sig”, så har man ju redan påpekat att homosexualitet är något icke-önskvärt och då är vi inne i den mest grundläggande diskussionen; Är alla lika värda? Är allas kärlek lika fin? Accepterar vi verkligen homosexuella?

Detta är en samvetsfråga och alla måste få följa sin övertygelse.

Låt oss slå fast att “samvetsfråga” är ett relativt begrepp. Paralleller kan dras till exempelvis abortfrågan. Många proklamerade fostrets rätt till liv men de finska lagstiftarna gav föräldrarna rätten att bestämma över huruvida de vill bli föräldrar eller ej. Lagstadgad fri abort gjorde våra samveten irrelevanta. Huruvida det bör var tillåtet att aga sina barn har i tiderna också varit en samvetsfråga. Men 1984 gick den från privat samvetsfråga till allmän politisk dito och barnaga förbjöds i lagen. Samvete är alltså inte något konstant och oföränderligt utan ett relativt begrepp som vi kontinuerligt konstruerar utgående från det samhälle vi lever i. Frågan är nu hur länge diskrimineringen av homosexuella skall få betecknas som en samvetsfråga.

Det handlar om barnets bästa och barnets rättigheter.

Man kan inte tala om barnens rätt som något essentiellt och oavhängigt omvärlden. Dessa rättigheter har inte sitt ursprung i barnen själva utan är resultat av vad vuxenvärlden anser att är bäst för barnen. Ett barn känner inte till begreppen “mor” eller “far” men lär sig snabbt av kärnfamiljens hängivna försvarare vad som är det enda rätta och eftersträvansvärda. Det är här, och ingen annanstans, som utanförskap, mobbning och diskriminering skapas – även om man ger sig ut för att agera i barnets intresse. Om barn verkligen hade rätt att få “välja” sina föräldrar finns det nog många barn som hade önskat sig föräldrar utan alkoholproblem, utan tidskrävande karriärsjobb, utan våldsbenägenhet och ärftliga sjukdomar. Barn kan inte välja sina föräldrar, och vi går vilse i en djup snårskog om lagstiftarna skall börja välja föräldrar åt barnen. Mindre lämpade föräldrar än en ensamstående kvinna eller ett kvinnopar lär nog hittas. Pudelns kärna är här uppenbart inte föräldralämplighet utan homofobi och rädsla för kärnfamiljens och sådant som utmanar de traditionella könsrollerna.

Män behövs snart inte längre!

Det är självklart att männen behövs! Det handlar överhuvudtaget inte om det. För det första; mans- eller fadersrollen bevaras inte genom att exkludera ensamma och lesbiska kvinnors rättigheter. Däremot kan mans- och papparollen stärkas genom att männen tar alltmer ansvar för barn och hushåll. I detta fall är det männens eget ansvar att se till de är behövda. För det andra; årligen föds i Finland ca 60 000 barn. Färre än 100 av dem föds av en kvinna som lever i ett parförhållande med en annan kvinna. Med hänvisning till detta storleksförhållande torde det stå klart att männens plats som närvarande, aktiva fäder inte är hotad av en lagstiftning som tillåter assisterad befruktning också för ensamstående kvinnor och kvinnopar.

Barn till ensamstående kvinnor eller lesbiska berövas manliga förebilder.

Det finns otaliga möjligheter att ge dessa barn manliga förebilder, både inom familjen och i mammans/mammornas omgivning. Dylika manliga relationer kan vara till en morfar, en morbror, bror, gudfar, vän, bekant osv.

Att berövas sin far förorsakar traumatiska upplevelser för barnet. Man inte skall skapa lagar som gör att det blir fler faderlösa barn.

Det är en fundamental skillnad på att från början växa upp i en stabil familj (oavsett hur den ser ut) och att plötsligt fråntas en förälder. Att som barn bli lämnad av eller förlora en pappa man känner, älskar och litar på är naturligtvis traumatiskt. Detta bör däremot inte jämföras eller jämställas med ett barn som från början vuxit upp i en familj med en eller två mammor.

En lagstiftning som ger alla kvinnor rätt till assisterad befruktning strider mot FN:s barnkonvention.

Enligt FN:s barnkonvention har alla barn rätt att få veta sitt ursprung. Om Finland förbjuder assisterad befruktning för ensamstående och lesbiska kvinnor kommer dessa att åka utomlands för att få behandlingen och därmed finns det inga garantier att donatorn är eller kan göras känd för barnet när det är vuxet.
Argumentet om ”rätten att få veta sitt ursprung” används ofta inkonsekvent. Det har visat sig att ensamstående kvinnor och lesbiska nästan alltid berättar för barnet hur det kommit till medan ett heterosexuellt par är mindre benäget att göra det. Ändå framställs ofta barns rätt att få veta sitt ursprung som särskilt problematiskt och extra viktigt när det handlar om lesbiska kvinnor. Om man med ursprung avser det biologiska och genetiska arvet torde vetskapen om detta ändå vara av lika stor vikt för ett barn som fötts till ett heterosexuellt par genom assisterad befruktning som det är att donatorn är och görs känd för de barn som föds till ensamstående kvinnor eller lesbiska par.

Mainokset
%d bloggers like this: