h1

Eva Biaudet

Bakom så kallade samvetsfrågor finns tänkesättet att det existerar frågor som inte är politiska utan någonting annat – kanske moraliska, kanske religiösa eller något annat. Detta tankesätt kritiserar jag skarpt. Det finns nämligen just nu en stark trend att klassa lite svåra frågor som samvetsfrågor – sexköp, kvinnopräster, assisterad befruktning, alkoholpolitik är alla aktuella frågor. Man rår inte på skyddet av en ”samvetsfråga” med grundlag eller internationella människorättsregler. Man rår inte på samvetsfrågor genom att vädja till humana värderingar eller ens självömkan för någons svåra livssituation. ”Samvetsfrågor” är oantastliga tabun som aldrig öppnas för prövning. Det är uppenbart att det är lättare att gömma sig bakom sitt ”samvete” ju längre man befinner sig från dem det gäller. Medömkan eller empati med en annan människa inträffar ohjälpligt då man möts ansikte mot ansikte. Det är få människor som kan stå kalla vid en annans djupa sorg eller utsatta situation då man möts – en annan människa vill hjälpa en annan människa. Men alltid kan man inte förvänta sig att beslutsfattarna känner dem besluten gäller. En öppen debatt och avskaffanden av tabun underlättar dock beslutsfattarnas möjligheter att känna till olika verkligheter. Att förstå är lättare om man får mer kunskap och insikt i i hur andra lever och hur andra tänker. Dialog kan aldrig vara skadligt för bestlusprocessen. Inte heller kan jag förstå att mitt samvete skulle skadas av att lyssna på någon annans samvete – tvärtom. Min övertygelse måste väl tåla en kritisk granskning, motsatta argument och ett möte med andra värderingar.

Mainokset
%d bloggers like this: